misslyckad
Så mycket känslor o tankar. Snart 3 månader som singel o jag tänker fortfarande på honom VARJE dag, flera gånger... har uppenbarligen inte kommit över honom än. Hur fan kommer jag över människan?! Orkar inte dessa tankar. ..
För några veckor sedan vva jag hos en psykolog, där kom jag fram till hur jag ser mig själv- MISSLYCKAD! som person, mamma, vän, flickvän o dotter. Det känns som att jag inte duger, känner mig aldrig värdefull eller uppskattad.
Känner mig bara jävligt misslyckad....
Jag vill känna mig älskad o uppskattad, vilket jag i princip aldrig gör. Tänk om man någon gång fick höra hur speciell o älskad man är.
Jag försöker finnas där för vänner o ibland hos vissa personer verkar det inte uppskattas eller inte värdefullt, alla andra får dock uppskattning för att de finns o för det de gör.
Jag är mästare på att stöta bort, bli osams med folk, vissa som betyder mer än andra o som jag egentligen inte vill förlora.
Detär inte mycket jag begär, men det jag gör är inte tillräckligt... inser bara mer o mer vilken sjuk människa jag är...
