mammaellen

Då åkte mamma till Egypten i morse.. sist hon va utomlands hände det mig något jobbigt så undrar vad som händer denna gången... För övrigt är detta en vecka med mycket planerat o de gillar jag :) va iväg igårkväll o umgicks med några människor som inte har alla hästarna i stallet haha. Hade roligt iaf, så tack för det grabbar! Nu är det inte alls långt till jul! Beställde filmer till barnen som jag hämtade ut idag, tror barnen blir glada. Det krävs inte mycket för att göra mina älsklingar glada o nöjda! <3 Samtidigt blir det en annorlunda jul... min första ensamma jul, julafton. Första julen som singel sedan jag blev mamma! Lille julafton firas hemma hos mig med familjen, det är mitt enda julfirande detta året. Julafton firar barnen med sin pappa. Det är även lillemans 3årsdag! Min lille tomtenisse. Minns den julaftonen som om det vore igår... en annorlunda men helt fantastiskt julafton somjag aldrig glömmer. Helt klart den bästa julklapp jag nånsin fått! Ps. En blockering på fb hjälper ändå inte ;) kunde ändå inte se inlägget själv :) Älskar er Isabelle o Elliot! Ni är mitt allt o det är er jag lever för! <3

Nu sägs det att det jag skrev om i förra inlägget inte är sant. Varför skulle jag ljuga om något sådant? I bloggen dessutom där jag väljer att få ut mina tankar och känslor. Ett sätt för mig att bearbeta o komma vidare. Så allting är sant! Men såklart vill inte vissa tro det för han är ju en ängel o gör aldrig fel! Men fy fan va fel ni har! Han behandlade mig sämre än jag behandlade honom! Jag har stått ut med mycket, för barnens skull. Men vem tog hand om barnen? Jo, jag! För pappan va Inte hemma. Han tog alla chanser han kunde att sticka hemifrån, hade ursäkter som tex att han skulle iväg o hämta en sak eller prata med en person. ALLT för att komma iväg. Va ute o körde runder, iväg o drack. Hemma satt jag med barnen för han ville inte hittapå saker med oss. För han hade annat för sig. Varje gång jag bad honom att bada elliot "gör Du det, jag har sån huvudvärk"! Vilket va typ en gång i veckan... Skulle jag in o duscha så sa han "skynda dig". Inteens duscha i lugn o ro fick jag... Är jävligt trött på att bli uthängd som djävulen i detta. Det är bara jag som för fel enligt er! För ni gör ju aldrig fel!!! Fattar inte hur ni kan leva med er själva, ni snackar så mycket skit o vänder kappan efter vinden! Finns personer som varit närvarande när denna människa varit ett svin mot mig, sett o hört hur illa han betedde sig. Men skulle de erkänna det?! Nej, för det är ju släkt... Har mycket jag hade kunnat berätta faktiskt. Kanske ska sjunka tilll er nivå o skriva om er på min fb också? Rätt glad att slippa denna falskhet o skitanackare. Hoppas ni gillade det ni läste här :) Kan säkert komma på fler sanningar att bekänna här!

Känner att det är dags att ventilera. Mina känslor kan jag beskriva som en berg o dalbana. Ena dagen känns det hyfsat medans andra dagar kan jag ligga I sängen, lyssna på deppmusik o böla som en gris. Tyvärr tänker jag ofta tillbaka på mitt liv, hur jag mått o hur jag blivit behandlad. Hur jag blivit behandlad av killar, sårad, utnyttjad, lurad, bedragen, ja listan kan göras lååång! Men värst blev jag behandlad av en person som jag ändå stannade med i över 5 år. Där va det mycket alkohol inblandat, dock inte från min sida.... ofta o mycket, blev ljugen rakt upp i ansiktet fast jag såg klart o tydligt att det va så... kallade mig både det ena o andra vääääldigt ofta, jag va tex en fitta, hora, va ett äckligt svin o ingen ville ha mig.. Denna människa va väldigt manipulativ, är nog det fortfarande tyvärr. Men som min psykolog uttryckte det, han misshandladr mig psykiskt o tryckte ner mig totalt. Mycket pga denna människa så mår jag dåligt för vem vill bli behandlad så?! Jag önskar jag tog mig därifrån tidigare... Denna människa va otrogen mot mig, fick klamydia o skyllde det på mig o sa att det va jag som smittade... Ja jo men varför va då du inne o namngav mig???? Ja, jag va otrogen o det står jag för, skäms inte heller. Men innan du berätta för ALLA om vad jag gjorde så kan du berätta om allt du gjorde mot mig. Pga dig va jag på botten många gånger o ville till o med ta mitt liv.

Så mycket känslor o tankar. Snart 3 månader som singel o jag tänker fortfarande på honom VARJE dag, flera gånger... har uppenbarligen inte kommit över honom än. Hur fan kommer jag över människan?! Orkar inte dessa tankar. .. För några veckor sedan vva jag hos en psykolog, där kom jag fram till hur jag ser mig själv- MISSLYCKAD! som person, mamma, vän, flickvän o dotter. Det känns som att jag inte duger, känner mig aldrig värdefull eller uppskattad. Känner mig bara jävligt misslyckad.... Jag vill känna mig älskad o uppskattad, vilket jag i princip aldrig gör. Tänk om man någon gång fick höra hur speciell o älskad man är. Jag försöker finnas där för vänner o ibland hos vissa personer verkar det inte uppskattas eller inte värdefullt, alla andra får dock uppskattning för att de finns o för det de gör. Jag är mästare på att stöta bort, bli osams med folk, vissa som betyder mer än andra o som jag egentligen inte vill förlora. Detär inte mycket jag begär, men det jag gör är inte tillräckligt... inser bara mer o mer vilken sjuk människa jag är...

Mina känslor går verkligen upp o ner, ena stunden känner jag mig ganska positiv o kan se en väg ut medan nästa sekund skulle jag kunna lägga ner på golvet o stortjuta. Men det känns bättre för var dag som går! Varje gång jag tänker på honom o något fint minne så försöker jag slå bort den tanken o istället tänka på det negativa! Men det fanns ju såklart mer positivt än negativt, från min sida iallafall. Förmodligen försvinner hans sista grejer imorgon o då slipper jag ständigt påminnas om honom. De va tufft att ligga i sängen med hans täcke som bara luktade honom... får ta o byta lakan imorgon. Det enklaste sättet att glömma någon på måste va att ta bort alla saker i hemmet som är hans. Finns viss.musik o vissa tvprogram som jag inte kommer kunna höra/se på ett tag... I framtiden kommer det krävas mycket för att jag ska kunna lita på en kille o släppa honom in på livet. Kommer va extremt försiktig med mmina känslor! Just nu känner jag att jag saknar respekten o tilliten..

Nu är det nog läge att skriva av sig lite, har blivit för mycket känslor på facebook o antar att det stört vissa. Men jag är känslig o vet inte riktigt hur jag ska hantera allt. Att bli lämnad av den man älskar mest är en av de största förlusterna i livet. På lördag skulle vi varit tillsammans i 9 månader men nu tog det underbara o fantastiska slut. Jag har försökt göra allt för att få honom tillbaka men nu lägger jag ingen mer energi på det, det bara plågar mig ännu mer o han blir bara mer trött på mig. Har förstått att jag varit rätt osäker o svartsjuk men det har jag faktiskt haft stor anledning till. Visst vill jag inget hellre än att leva med denna kille men för.mitt eget bästa borde jag nog bara gå vidare, kommer bli jävligt tufft, speciellt nu i början o nästa vecka när jag är barnfri kommer bli fruktansvärd. Kommer va sååå ensam :( Det som inte dödar det stärker en! Har en jobbig tid framöver mig o med hjälp av familj o vänner ska jag ta mig igenom detta o bli starkare än någonsin!

Finns så mycket som rör sig i mina tankar, konstant! Hur litar man på någon som en gång svikit en o fått en att förlora förtroendet? Jag önskar att jag kunde glömma o släppa men emellanåt kommer tankarna om det upp igen. Jobbigt att aldrig känna sig uppskattad o speciell. Svårt att gå o hålla allting inom mig, vet inte vem jag ska prata med, vill inte tynga någon annan med mina bekymmer. Ibland är det skönt att höra på andras problem o för en stund slippa tänka på sina egna. Har börjat ta tag i vikten, har ju gått upp 10 kilo sedan i somras 😔 så nu har jag slutat med läsk, godis, kakor o sånt skräp o nu var det 2 kilo mindre på vågen, vet inte om det beror på att jag slutat med skräp eller om jag vägt mig på olika tidpunkter på dagen... förhoppningsvis är det pga förändringen. jag har väldigt svårt för att öppna upp mig o kunna vara glad o social, jag måste känna mig trygg i sällskapet, annars sitter jag bara tyst o känner att som världens tråkigastr o mest osociala människa, ska jag kunna va social får man nog välkomna mig lite. Jag är inte den som kommer in i en grupp med människor o tar plats, jag står hellre o väntar på att någon ska komma o välkomna mig o prata med mig. Jag önskar verkligen att jag kunde vara tvärtom. kan säga att det är i få sällskap som jag kan va mig själv, va glad, skoja o bjuda på mig själv.

Fick för mig att jag skulle börja blogga lite igen, ibland kan det va skönt att få skriva av sig lite! Är ju för tillfället sjukskriven. Började en utbildning i höstas o hade praktik på ett äldreboende men kände ganska snabbt att jag inte fixade det. Vet inte vad det beror på egentligen men bara någon vecka innan jag började praktiken på äldreboendet så gjorde jag en abort! Kanske va pga den jag blev deprimerad. ... Är iaf sjukskriven för min panikångest o depression! Panikångesten har kommit o gått nu till o från sedan jag fick den 2006. Är lite tröttsamt att få höra att jag inte kan gå hemma o inte göra något men det kan ju bar jag avgöra, önskar bara att jag kunde slippa tjatet....

Då var det söndag igen... Igår hade jag tvättstuga, mamma var här o hjälpte mig med barnen under tiden. Jimmy var i huset o röjde o slängde lite skit. Testade göra tacotårta o det blev svingott!!! Bjöd mamma o hon tyckte också det blev gott :-) sen kom Emil, Caroline o deras hund donna. Jag o Caroline tog var sin vagn o donna o gick en sväng, himla skönt med en promenix :-) Isabelle vaknade flera gånger i natt o va ledsen o rosslig. i morse va hon förkyld o varm men ingen feber. dröjer väl inte länge förrän vi andra också åker på det :-/

Nu är jag riktigt sugen på att gå ner i vikt.
Funderade på att köra lchf. mitt största problem är godis! Är ett godismonster utan dess like!! Tänkte börja på måndag. Är inte alls nöjd med vikt eller kropp. hoppas att jag lyckas, 10 kilo vore underbart!!

Vill bara flytta nu, allra helst igår! Här är sån röra o jag får sån ångest. Jimmy fick hjälp o körde ner en del saker igår som tur är! Tur att det inte är många dagar kvar nu! Måste koppla in diskmaskinen också, det var något som behövdes göras som någon elektriker får fixa. synd man inte känner någon som är utbildad o får lov att göra det! Ge mig lördag nu!!!

Denna månad kommer bli väldigt stressig... Dop den 17 mars, vi flyttar i början av april så det blir en massa fix inför det o sen fyller Isabelle 3 år den 5 april. ibland undrar jag hur vi ska hinna med allt! Vi har börjat packa ner lite tavlor, prydnadssaker o glasen i vitrinskåpet i lådor. Lika bra att ta lite i taget.

Gjorde gravtest idag o det visade plus :D Blev jätteglad först men sen får man ju höra en massa negativt o började då fundera på om jag skulle göra abort istället....
Isåfall anländer bebis i december om allt nu går enligt planerna. Vi får väl se...